Friday, July 2, 2010

Heja Lars Haikola!

Högskoleverket har fått sig en ny kansler i Lars Haikola. Det var en liten överraskning men det kan bli hur bra som helst. Lars Haikola har bland annat varit rektor för BTH, rektor för Campus Helsingborg och doktorandombud på nu nedlagda Lunds studentkår. Även en nära bundsförvant i arbetet med att göra den nya lärarutbildningen på LU internationellt präglad, en gammal käpphäst för mig personligen.


Jag har under året fått jobba med Lars i många områden och vet att det är en man med stor vurm för studentkårerna och ett väldigt sunt tänk kring kvalitet. Det bådar med andra ord väldigt gott inför året. Om Lars behåller samma inställning till kårerna så kommer vi se till backa upp honom så att även han vågar ta striderna när det behövs.

Utan obligatorie Dag 2

Natten till torsdag så skede en historisk förändring i Sveriges politiska landskap. Då tackade en klassisk svensk politisk stridsfråga för sig, då försvann kår och nationsobligatoriet in i sommarnatten och dagen efter råde en ny ordning. Vare sig man firar frihetsklockornas ringande eller sörjer obligatoriets fall så torde det vara uppenbart att denna reform kommer få omfattande konsekvenser.

Jag har tillsammans med många andra eldsjälar jobbat stenhårt under året för att dämpa konsekvenserna av denna reform för de ideella studentorganisationerna i Lund. Historiska band har knutits i en notoriskt fragmenterad studentstad. Kårerna står enade, universitetet går in med ett beundransvärt stöd och ett gemensamt avtal har knutits mellan nationer, kårer och Akademiska Föreningen. Trots den utveckling som skett så är enigheten stor mellan berörda parter över att regeringen inte tagit sitt ansvar i frågan och att den nya relationen till universitetet är högst problematisk.

Lika stolt som jag var för att kunna somna ifrån ett Lund där studentorganisationer i mångt och mycket kommer stå starka även i höst så är jag nu lika oroad. Det magsår jag vaknade med igår, den första juli, grundar sig i att jag nu representerar kårer som har haft det oerhört svårt under året och som med alla sannolikhet kommer få det ännu tuffare i höst. Kårordföranden har under året fått lägga ner alla möjliga former av verksamhet, från kårtidningar till daghem och säga upp personal till höger och vänster i ett försök att säkra en minimumnivå av studentinflytande utan garanti för att ens det kommer räcka.

Ansvaret för studentinflytandet har gått från att vara i studenternas händer till att vara regerings och lärosätenas ansvar. Detta är problematiskt inte bara för att det skapar en beroendeställning för studentkårerna, det är också problematiskt för vi kan tydligt se att det ansvaret inte tas fullt ut. Till exempel så har denna förändring hastats fram, rädslan för oppositionen har vägt tyngre än hänsynen till studentinflytandet. Det finns flera exempel där lärosätena valt att stödja kårerna, men tyvärr även flera exempel där så inte är fallet och det är inte nödvändigtvis så att stödet reflekterar kårernas arbete. Vi kommer med all sannolikhet få en stor ojämlikhet i studentinflytandet runt om i landet. Många kårer har varit byggda på en princip som handlar om att alla obligatoriska pengar enbart ska gå till studentinflytande och således inte byggt upp en mer omfattande verksamhet. En inställning som varit försvarbar gentemot studenterna men som skapat en verksamhet som hade behövt en betydligt längre startsträcka.

Sverige har utvecklat sitt utbildningsväsende efter principen allas rätt till utbildning. Principen allas rätt till inflytandet är en viktig aspekt av allas rätt till utbildning. I och med vår nya tid så kommer många intressanta frågeställningar upp; hur mycket inflytande har man rätt till? Hur förändras studentrösten när man i viss liket med fackförbunden hamnar i beroendeställning? Vilken sorts kårverksamhet är det egentligen som lockar medlemmar? Hur kommer studentinflytandet påverkas av kombinationen ökad autonomi och föreningsfrihet? Jag säger som Tobias Krantz ”Vi kommer bevaka utvecklingen noga”.

Tuesday, June 1, 2010

Stockholm

Nu kör vi!

Nattåg är fina grejer, imorgon blir det åka av. Eller ja, mer åka.

Monday, May 17, 2010

Femme Fâchée - Det privata är privat?

Vad handlar denna obskyra undertitel egentligen om? Lets brake it down.

Femme Fâchée betyder helt enkelt arg kvinna på franska. Det är en hänvisning till problematiken med den arga kvinnans roll i jämställdhetsdiskursen. Anledningen varför det står på franska är inte så mycket poppig dryghet så mycket som en referens till min djupa fascination med EU. Sorgligt men sant.

Det privata är privat? Notera frågetecknet, det hänvisar till den gamla debatten om var man drar gränsen mellan det privata och det politiska. Det syftar till min egen inställning i frågan. Jag anser att allt är politik, men bara för att jag vill uppnå ett tillstånd där det inte behöver vara så.

Dessa ämnen kan och borde man gå in på ordentligt men det blir en snabbis för tillgänglighetens skull.

Hepp.

Wednesday, May 12, 2010

Att vara sig själv i det offentliga rummet.

Jag har blivit ombedd att rensa bland mina bilder och grupper på Facebook på grund av mitt nya sammanhang. För de flesta så är nog detta ett helt logiskt tips när man tar plats i det offentliga rummet. Faktum är att jag i ett svagt ögonblick gömde alla bilder. Jag var i detta svaga ögonblick sätt rädd att studentrörelsen eller min nya organisation på något sätt skulle fara illa av att jag röker på bild. När jag ser detta i text så inser jag själv hur absurt det låter. Det är lite intresseklubben antecknar över det hela.

Efter mycket tankar och samtal med diverse personer så låter jag numera allt vara kvar. Jag tog plats i det offentliga rummet redan i höstas med artikeln Motströms mot toppen som också blev förstasidan i Tidningen Lundagård. I samtal med journalisten Patrik som skrev reportaget så lämnade jag ut det mesta, det var en risk som landade väldigt rätt. Inget att gömma, balls to the wall. Jag fick oerhört bra respons av mina kårer, enskilda studenter, och universitetet. Loppet är således kört sedan länge. Jag röker, jag dricker, mitt ladokutdrag ser ut som en schweizerost och jag passar uppenbarligen inte in i den perfekta lilla mallen över en diplomatisk studentföreträdare. I synnerhet inte den traditionella, och ärligt talat så är jag nog ganska nöjd med detta.

Jag är också övertygad om att jag har rätt i detta, inte enbart ur någon slags moralisk synvinkel. Att gömma saker visar bara att man har saker att gömma. Och i denna tidsålder när sociala medier dominerar så går trenden mot mer utlämnande, de som lämnar ut sig själva och sin riktiga person står att lyckas bäst i kampen om de enskilda lyssnarna när skriken om uppmärksamhet dånar. Kanske inte om man är riktigt tråkig, men den analysen lämnar jag därhän.

Jag har svårt för att inte få minnesbilder från en gammal och onyttig relation där en hel del av den psykologiska krigföringen mot mig handlade om att nötta ner på sakerna som jag ville göra med som på något sätt stack ut från normen. "Förstår du inte hur det kommer påverka din karriär?", "Fattar du inte att du måste spela spelet?" Jag vågar säga att man kan spela spelet utan att göra avkall på sin person eller låtsas vara någon man inte är. Sedan kanske denna inställning biter mig i röven om några år, den som lever får se.